Internets odödlighet
Jag läste nyss en intressant forumtråd där folk diskuterade innehållet som unga lägger ut på nätet, och konsekvenser av detta i Internets förmodade “odödlighet”.
Jag mindes något om att att Dunkel skrev om en flicka som lägger ut bilder på nätet, och farorna med det, så jag plockade upp boken och skummade igenom kapitlet. Hon skriver dock även att farorna alltid funnits, och att Internet endast gjort dem synliga och intensivare.
Som tjej finns alltid risken att en bild du tagit i bara underkläderna dyker upp, tagen ur sitt sammanhang, i en banner för en porrsida. Men Dunkel skriver att vi kanske inte skall stirra oss blinda på problem såsom detta, då det egentligen är väldigt litet jämfört med möjligheterna för unga att skapa identitet. Visst, det händer att personer samlar in mängder av bilder från alla sajter flickor väljer att publicera sig på (bilddagboken, snyggast etc.) för att ha i sina privata arkiv, men denna typen av människor har alltid funnits ibland oss, det har bara blivit mer tydligt och därför uppdagats nu.
Själv ser jag till att tveksamma bilder på mig själv försvinner från Facebook så fort jag blir taggad. Ett konstigt ansiktsuttryck räcker. Av absolut ingen anledning alls kan någon få för sig att göra nått kul med bilden, det behöver inte ens vara snuskigt, sen så finns bilden helt plötsligt över hela Internet. Men kanske även jag är lite för känslig?
Är detta moralpanik i en ny form, spelar verkligen Internets odödlighet någon roll? Jag citerar en text som jag tycker illustrerar det hela mycket bra:
Remember when you were caught doing something bad in grade school and a note was going to be made on your permanent record. It was freaking terrifying. It was going to like, stay with you forever and you were going to end up a homeless bum instead of an astronaut or cowboy.
Then you realize it doesn’t mean squat – nobody cares. Hell, as long as you got a High School diploma and didn’t get charged as an adult in any felonies, childhood doesn’t really matter. Sure, it affects us – our childhood experiences sculpt the kind of person we are as an adult. But beyond maybe a joking mention, nobody cares that you got caught stealing a Snickers bar when you were 9 or were busted smoking in the high school bathroom. Nobody cares about your perfect attendence or that you were the MVP of your 6th grade little league team either.
Anyone who works or lives around people who have known them their whole lives knows that people accept that kids do stupid kid stuff, teenagers do stupid teenager stuff, and young adults do stupid young adult stuff. Gee, you got drunk in college? No way…most things in the past generally aren’t held against you.
Now, people do remember the really bad things some kids do. The kid that burned down a house or tortured animals or molested someone and had their juvenile record sealed? People still don’t forget those things, and that has nothing to do with the internet. If they don’t end up in jail, those people move and change their names to get away from the stigma. Even then, you have to know to find out, since juvenile names usually aren’t published.
It’s not going to be much different on the internet. Nobody really cares what someone did when they were a kid. In most cases, nobody is going to bother looking. Very few people troll with their real names to begin with…that’s the whole point of screen-names. Seriously – good luck finding something from five, ten years ago. It’s not like there is a shortage of homophobic or racist forum posts by tweens…
Now, if you are an adult getting a grown-up job and your public Facebook page has a ‘420’ theme? That’s stupid. You deserve not to get the job – not because of the pot, but because you are clearly too stupid to be employable. Is your new boss going to use the Wayback Machine to see your 1996 Geocities ‘420’ page? Not likely.
The few people who are well known on the internet as doing something especially bad or embarassing? The dog poop girl or the light saber fat kid? Well, people will forget. They will grow up. Nobody will recognize them anymore. Ten years from now, there will be a whole new set of people to mock and videos to get worked up about.
Nu finns det inte så många bra svenska exempel, men hur många kommer att minnas skogsturken om fem år? Det har redan börjat dö ut. Samma sak med Kom igen Britt-Marie. Förresten hur många minns ens porrbilderna på Basshunter nu?
Vem kommer googla mig om några år och hitta den där riktigt pinsamma forumposten jag skrev som ligger på sida 17 på google? Förmodligen jag själv, och jag kommer ångra det bittert. För mig själv. Samma sak med min första webbsida som fortfarande går att hitta på webarchive. Jag är den enda som bryr mig.
Internet medför kanske egentligen inte så stor förändring. Folk har gjort bort sig till nöje för andra långt innan dess, se bara på alla dokusåpor, eller om vi ska gå tillbaka en bit, alla dolda kameran-program. Problemet är att möjligheten att göra bort sig nu inte är begränsad, utan nu kan alla göra det hemifrån.
Jag antar att en sensmoral med medieundervisningens relevans för de unga är på plats här.
Changing Education Paradigms
Lär vi för betygen eller för livet? Tas våra kvaliteter verkligen vara på i dagens samhälle?
Är skolan som den ser ut idag en förruttnad institution baserad på industrialiseringens principer, trots att man inte längre talar om begrepp som behavorism? Vi talar om nya konstruktivistiska och sociokulturella inlärningsmodeller, men är vi inte bara på ytan och petar?
Själv tillhör jag årgången 1986. Jag vandrade genom låg-, mellan- och högstadiet och matades med informationen jag behövde för att fungera i samhället. I en långsam och passiv takt, utan några direkta utmaningar lärde jag mig att det inte var processen som räknades, endast slutresultatet.
Jag hade lätt för matte och naturämnen, därför valde jag att gå NV – Matte/Data, det lät mig glida igenom gymnasiet på enklast möjliga sätt och gav mig bredast möjligheter för vidare utbildning.
Jag blev intresserad av reklambranschen och började plugga Grafisk Teknologi. För att det skulle stå “Högskoleingenjör” på papperet så skulle man visa sig värdig genom att klara av två högskolemattekurser. Det gjorde jag inte p.g.a. min invanda brist på studiedisciplin, och det blev mitt förfall vid den utbildning som jag i princip läste klart annars. Jag kunnat söka jobb inom branschen i alla fall, då det snarare gäller att ha en bra portfolio och kontakter man knutit. “Högskoleingenjör” underlättade bara detta, men framför allt satte det ingångslönen.
Dock så intresserade detta inte mig längre, utan jag fick jobb som supporttekniker – inte för kunskaperna jag inhämtat i skolan, utan de jag fått utanför.
Ett år senare bestämde jag mig för att jag ville bli lärare, och på den vägen är jag nu.
Jag säger inte att utbildningarna jag gått var och är onödiga. Lärarutbildningen är vital för att forma de nästkommande på bästa möjliga sätt. Lärarlicens är rätt väg att gå. Min grafiska utbildning bör även ge mig behörighet att undervisa i det, vilket i princip är vad jag egentligen vill. Näst högst upp på listan över intressanta ämnen ligger mediekunskap vilket jag hoppas blir ungefär lika roligt att undervisa i.
Men för att få examen måste jag lägga ytterligare 1½ år av mitt liv på ett ämne – valet föll på fysik. En stor anledning kan vara för att det ännu en gång verkar vara den enklaste vägen. Kosmologi och kvantfysik tillhör åtminstone en liten del av mina intresseområden, och jag kommer förmodligen komma i kontakt med dem en del i utbildningen. Dock så kan jag gissa att majoriteten av kurserna kommer handla om klassisk fysik. Ett något torrt ämne, men så får det bli. Om jag vill bli lärare.
Varför alla dessa onödiga steg? Är det ekonomin, standardiseringen eller helt enkelt gamla utbildningsmodeller som sätter käppar i hjulet?
Är det möjligt med en utbildning som tar hänsyn till individen i dagens samhällsklimat? Inte som vi ser på skolan som vi gör nu, skulle mitt svar bli.
Jag antar att jag var lyckligt lottat som föddes på 80-talet. På min tid *skrockar* var skolan en stor det av min intessesfär. I grundskolan idag alieneras eleverna av kunskaper de inte kan koppla eller relatera till sin vardag. Man inte säga att de har samma förutsättningar som jag hade. Barn har inte tid att vara barn, utan alla skall tilldelas ett intresse och skapa en identitet redan i tidiga år. Med hundratals distraktioner utanför, för att inte tala om i klassrummet; mobiltelefoner, MP3-spelare och slutligen datorer i gymnasiet. Allt utan lärare som kan integrera det i sin undervisning.
När jag var liten skickade vi lappar. Det var inte främmande för mina lärare, för det gjorde även de på sin tid. Dagens lappar heter SMS, och jag skulle vilja påstå att nyare generationen har ett helt annat behov av att hålla kontakten med varandra som inte kan jämföras med vikta små papperslappar. MP3-spelarna kan dock jämställas med tuggummin, något som även idag måste spottas ut, vilket är ett fenom jag aldrig förstått.
Hur som helst, inte konstigt att betygen i de standardiserade testerna bara faller och faller, då man över huvud taget inte tar hänsyn till ungdomarnas nya vardag. Vad som ytterligare förvärrar det är att ungarna tidigt förstår att det inte är utbildningen som spelar störst roll vad gäller möjligheterna för jobb, och finner studierna än mer meningslösa. Lägger manbara tillräckligt med tid på sitt intresse kan man tjäna pengar på det, oavsett vad det är. Skolan i sig är bara en distraktion.
Upphovsrätt för bilder i skolan
Jag undvek att skriva något inlägg förra veckan när vi snackade om upphovsrätt och integritet. Jag kände att det bara hade blivit laddat med valpropaganda och knappast fokuserat på elever öht. Nu är hur som helst valet över men jag kan dock inte låta bli att kommentera det, vårt enda seriösa integritetsvärnande och upphovsrättsreformerande parti kom inte in. Fick inte ens gratis valsedlar nästa val (1%) =(
Om en vecka börjar Pirate Bay-rättegången. Väldigt lämpligt planerat att den inte ägde rum innan valet, då hade frågor om upphovsrätt och fri spridning av kultur kommit upp, något som de flesta partierna skulle känt sig ganska obekväma i. Piratpartiets övriga frågor hade även kommit upp till ytan då, allt ifrån integritet till patent, och partierna hade fått stå till svars för sin politik vad gäller detta. Så som sagt, tur att rättegången inte låg innan valet för riksdagspartierna.
Upphovsrätt för bilder i skolan
Nu under veckan stötte jag på ett problem gällande upphovsrätt i skolan. Eller problem och problem, jag och Anders var med på en genomgång vid en fotokurs, där man precis skulle få uppgiften tolka en känd fotografs foto i studion. Jag frågade läraren om han kände till vad som gällde när sedan originalfotot och tolkningen av detta skulle visas upp av i en Powerpoint. Han svarade att visningen av originalfotografens bild förmodligen skulle bryta mot upphovsrätten, men att det är relativt godtyckligt i skolan.
Jag gav mig därför ut på jakt efter hur det exakt ligger till med bilder i undervisningen och hittade följande pdf:
http://www.filmpedagogik.nu/documents/Material/Artiklar/upphovsr%C3%A4tt06.pdf
“En lärare har rätt att använda en fotokopia av ett utgivet konstverk eller fotografi – om det endast används i undervisningssyfte.“
There we have it. En ganska bra lathund som kan vara värd att ha med sig på VFU:n.
Göran Skägglund tog bort min artikel
Dagens läxa var att skriva eller redigera en Wikipediaartikel. Så jag gjorde en snabb sökning och kom fram till att artisten Combichrist behövde en uppdatering på 3 EP och ett album. Artikeln var för övrigt ganska kort, så jag skrev dit lite korta beskrivningar deras album. Gammal version | Ny version
Tre minuter senare var min redigering dock ogjord. Vad fasen hände nu? undrade jag och klickade på “Historik”:
- 8 september 2010 kl. 19.17 Göran skägglund (2 901 byte) (Gjorde redigering 12425680 av Hest (diskussion) ogjord) (gör ogjord) (Märke: Möjligt klotter)
- 8 september 2010 kl. 19.14 Hest (3 762 byte) (Text utökad, musikstil omdefinerad. Digipack-EP borttagna från diskografin, och ny EP och album tillagt.) (gör ogjord) (Märke: Möjligt klotter)
Så jag kollade upp vem herr Skägglund var och hittade följande:
Användaren är blockerad. Orsaken till senaste blockeringen kan ses nedan:
- 8 september 2010 kl. 19.18 Tournesol (Diskussion | Bidrag) blockerade Göran skägglund (Diskussion | Bidrag) med blockeringstid på oändlig (hindrar kontoregistrering, kan inte redigera sin diskussionssida) (vandalkonto)
Konstiga botar/vandaler som bryr sig om just min redigering. Jag hade dock redan redigeringsrutan uppe på min version, då jag stavat fel i en länk, så jag submittade igen, och så var min version tillbaka igen.
Det slog mig även att det inte fanns någon svensk artikel om ett av mina andra favoritband, nederländska Grendel, så mha myspace och sidan på engelska wikipedia gjorde jag snabbt en svensk version. Jag har dock ingen aning om hur man länkar den till den engelska versionen, det tycks inte funka. Det är väl förmodligen en bot som fixar till allt lite då och då. Jag vet inte heller om jag måste in i mytologiartikeln om Grendel och slänga dit en länk till Grendel (band) eller om det löser sig automatiskt. Eller kanske någon wikipedian som har tråkigt gör det åt mig 🙂
Vad är sociala medier – Zombiemodellen
Inspirerad av Malins blogginlägg skulle jag vilja försöka sätta en klarare gräns på vad sociala medier inkluderar.
Det enklaste sättet att skapa oss en bild av vad något ÄR, är att också definera vad det INTE är. (Jag tänkte vara lite flashig och att slänga in någon LAU-bok som referens där jag vet att jag läst detta. Det kan vara Imsen, men jag hittade det inte. Kommentera gärna om ni vet var inom didaktiken detta begrepp hör hemma.)
För enkelhetens skull börjar vi med att definition vad Sociala medier är:
“A group of Internet-based applications that build on the ideological and technological foundations of Web 2.0, and that allow the creation and exchange of user-generated content.” – Andreas Kaplan and Michael Haenlein
Ideologiska och teknologiska fundament i web 2.0? Här är ett moln av definitioner på web 2.0, lånad från Wikipedia:
Lite luddigt, men viktiga rubriker är standardisering, konvergens och samlandet kring färre platformer samt deltagande, länkande och rekommendationer snarare än klassisk publicering.
Baserat på detta skulle jag själv vilja sätta upp ett antal kriterier för att något skall kunna anses vara ett Socialt medium:
1. Det skall röra sig om kommunikationstypen many-to-many. Inte one-to-many (som TV, radio eller nyhetswebbsidor) eller one-to-one (telefonsamtal, chat).
2. Utbyte av användargenererat innehåll skall ske.
3. Man skall kunna länkas vidare till relaterat innehåll.
Metapunkt: Viral spridning skall kunna uppstå tack vara #1, #2, #3.
Det finns förmodligen någon annan som satt upp liknande kriterier (kommentera gärna om ni hittar det). Men eftersom detta är min modell döper jag den till Zombiemodellen: Många zombies infekterar fler, celler transformeras och blir användargenererade smittspridare, och slutligen skapar man länkar till andra zombies när man tuggar på osmittade människor. Viral spridning uppstår 🙂
Kör man Malin’s exempel på XBOX Live genom Zombiemodellen fungerar den på punkt #1. Man spelar spel tillsammans tillsammans och chattar med headset. Jag var från början tveksam till om XBOX Live gick att klassa som ett socialt medium, men efter lite Googling upptäckte jag flera funktioner som jag inte kände till, bl.a. möjligheten att dela med sig bilder och koppla kontot till Twitter/Facebook, vilket mycket riktigt gör XBOX Live till ett socialt medium.
Wikipedia har en lista över exempel på sociala mjukvaror, men alla av dessa går inte att klassifiera som sociala medier. Många försvinner direkt på Zombiepunkt #1 t.ex. MSN, ICQ, Skype (vid standardanvändning).
De tre ovan nämnda programmen går naturligtvis även använda vid gruppkonversationer, men ändå faller bort på Zombiepunkt #2, tillsammans med IRC, eller platformer som PSN (PS3 motsvarighet till XBOX Live).
Något som togs upp under föreläsningen igår var MMO:n (Massiva multiplayerspel). I World of Warcraft kommunicerar och interagerar många användare med varandra, men sprids det användargenererat innehåll? Och vad är användargenererat innehåll?
Det tänkte jag skriva mer om i nästa blogginlägg någon gång under veckan.
Kort kommentar relaterad till dagens föreläsning
Som det snackades om under dagens föreläsning, så har Google redan stora delar av ditt onlineanvändande kartlagt.
Hur många av er slogs idag av tanken när ni satte er vid Google, att ni kanske inte borde söka på just den grejen, eller det där andra.
Sedan 2009 kan även FRA även hjälpa staten att koppla ihop Googles uppgifter med allt annat du gör på webben. När datalagringsdirektivet snart även röstas igenom eftersom ingen av de nuvarande riksdagspartierna har något emot det, eller något att säga till om i frågan, kommer även vårt mobilanvändande bli kartlagt.
Morgondagens ord är självcensur. Om du är hederlig eller inte spelar ingen roll, du måste hela tiden tänka på om vad du gör framstår som hederligt eller inte. I Tyskland drar sig 52% från att ringa känsliga samtal efter införandet av liknande lagar, och 11% har redan avstått från att göra så vid något tillfälle.
Just det, en parantes: Moderaterna tycker att vi ska kunna rösta i nästa EU-val via nätet eller SMS, vilket i sin tur – kombinerat med det ovan nämda – innebär att valhemligheten helt försvinner. Way to go!
SD:s framgångar på nätet – en förtjänst av skolans feghet att ta debatten?
Det är nästan en halv miljon förstagångsröstare i år. Det är 15% fler än 2006. Facebook-applikationen Val 2010 ger en hint om var åsikterna ligger, där 167’300 personer har röstat. Av dessa är 144’076 över 18 år och 77’000 mellan 18-30 år.
Vad jag tror det flesta direkt blir uppmärksamma på är de ovanligt höga siffrorna för SD. Att genomsnittsåldern på Facebook ligger bakom dessa siffror tänker nog de flesta, vilket statistik-sidan även bekräftar:
När man tittar lite närmare på diagrammen ser man dock att SverigeDemokraterna ligger högt i siffrorna även hos de Facebook-användare som är 30+.
“Högt” skriver jag för att siffrorna skiljer sig med nästan tio procentenheter mot genomsnittet som skulle rösta på SD enligt de senaste opinionsundersökningarna från fem olika institut, ca 4.5%
Vad beror då SD:s höga siffror på då? Jag skulle direkt vilja avfärda myten om att folk ljuger i opinionsundersökningar. SD har 14,8% anhängare i de olika “Jag ska rösta”-grupperna på Facebook, där folk öppet visar sin partitillhörighet.
Företrädare för flera av de politiska ungdomsförbunden skriver i en gemensam debattartikel i Lärarnas Tidning att:
“Som det är nu upplever vi (…) att en del skolor försöker skapa en skyddad miljö genom att stänga ute de politiska ungdomsförbunden. Vi tror inte på den vägen. DEMOKRATI byggs inte genom undanhållande av information utan genom öppenhet, samtal och dialog. För även om eleverna inte möter partierna på skolorna så sker det på andra ställen, inte minst på nätet. Allt finns där, ibland väldigt komplext, ibland förenklat och oemotsagt. (…) Skolverkets rekommendationer gällande de partipolitiska ungdomsförbunden i skolan är tydlig: alla eller inget. Vi är rädda för att denna rekommendation leder till att skolor väljer att inga politiska ungdomsförbund alls välkomnas. Det vore olyckligt, även om det skulle innebära att främlingsfientliga och rasistiska partier tar tillfället i akt att komma ut på skolorna.”
Rekordmånga röstar för första gången i år. Den äldre generationen känner igen SD:s politik ifrån Ny Demokrati och andra ulvar i fårakläder, de avfärdar dem direkt. Men 497’000 personer röstar för första gången i år och har förvägrats debatten där SD ställs bredvid de andra partierna. De påminns ständigt om att SD en underdog och att det är synd om dem för att de inte får ställa upp på lika villkor. Var hittar då unga informationen om detta parti som tycks ha så spännande politik att de till och med bli avstängda ifrån medier? Internet såklart. Och på Internet hittar man det man vill läsa om, förföriskt och oemotsagt.
SD är inte ett hot mot demokratin. Skolan och medierna är.
Saltlakrits 