Archive

Archive for the ‘Skola’ Category

Changing Education Paradigms

October 29, 2010 Leave a comment

Lär vi för betygen eller för livet? Tas våra kvaliteter verkligen vara på i dagens samhälle?

Är skolan som den ser ut idag en förruttnad institution baserad på industrialiseringens principer, trots att man inte längre talar om begrepp som behavorism? Vi talar om nya konstruktivistiska och sociokulturella inlärningsmodeller, men är vi inte bara på ytan och petar?

Själv tillhör jag årgången 1986. Jag vandrade genom låg-, mellan- och högstadiet och matades med informationen jag behövde för att fungera i samhället. I en långsam och passiv takt, utan några direkta utmaningar lärde jag mig att det inte var processen som räknades, endast slutresultatet.

Jag hade lätt för matte och naturämnen, därför valde jag att gå NV – Matte/Data, det lät mig glida igenom gymnasiet på enklast möjliga sätt och gav mig bredast möjligheter för vidare utbildning.
Jag blev intresserad av reklambranschen och började plugga Grafisk Teknologi. För att det skulle stå “Högskoleingenjör” på papperet så skulle man visa sig värdig genom att klara av två högskolemattekurser. Det gjorde jag inte p.g.a. min invanda brist på studiedisciplin, och det blev mitt förfall vid den utbildning som jag i princip läste klart annars. Jag kunnat söka jobb inom branschen i alla fall, då det snarare gäller att ha en bra portfolio och kontakter man knutit. “Högskoleingenjör” underlättade bara detta, men framför allt satte det ingångslönen.

Dock så intresserade detta inte mig längre, utan jag fick jobb som supporttekniker –  inte för kunskaperna jag inhämtat i skolan, utan de jag fått utanför.
Ett år senare bestämde jag mig för att jag ville bli lärare, och på den vägen är jag nu.

Jag säger inte att utbildningarna jag gått var och är onödiga. Lärarutbildningen är vital för att forma de nästkommande på bästa möjliga sätt. Lärarlicens är rätt väg att gå. Min grafiska utbildning bör även ge mig behörighet att undervisa i det, vilket i princip är vad jag egentligen vill. Näst högst upp på listan över intressanta ämnen ligger mediekunskap vilket jag hoppas blir ungefär lika roligt att undervisa i.

Men för att få examen måste jag lägga ytterligare 1½ år av mitt liv på ett ämne – valet föll på fysik. En stor anledning kan vara för att det ännu en gång verkar vara den enklaste vägen. Kosmologi och kvantfysik tillhör åtminstone en liten del av mina intresseområden, och jag kommer förmodligen komma i kontakt med dem en del i utbildningen. Dock så kan jag gissa att majoriteten av kurserna kommer handla om klassisk fysik. Ett något torrt ämne, men så får det bli. Om jag vill bli lärare.

Varför alla dessa onödiga steg? Är det ekonomin, standardiseringen eller helt enkelt gamla utbildningsmodeller som sätter käppar i hjulet?

Är det möjligt med en utbildning som tar hänsyn till individen i dagens samhällsklimat? Inte som vi ser på skolan som vi gör nu, skulle mitt svar bli.

Jag antar att jag var lyckligt lottat som föddes på 80-talet. På min tid *skrockar* var skolan en stor det av min intessesfär. I grundskolan idag alieneras eleverna av kunskaper de inte kan koppla eller relatera till sin vardag. Man inte säga att de har samma förutsättningar som jag hade. Barn har inte tid att vara barn, utan alla skall tilldelas ett intresse och skapa en identitet redan i tidiga år. Med hundratals distraktioner utanför, för att inte tala om i klassrummet; mobiltelefoner, MP3-spelare och slutligen datorer i gymnasiet. Allt utan lärare som kan integrera det i sin undervisning.

När jag var liten skickade vi lappar. Det var inte främmande för mina lärare, för det gjorde även de på sin tid. Dagens lappar heter SMS, och jag skulle vilja påstå att nyare generationen har ett helt annat behov av att hålla kontakten med varandra som inte kan jämföras med vikta små papperslappar. MP3-spelarna kan dock jämställas med tuggummin, något som även idag måste spottas ut, vilket är ett fenom jag aldrig förstått.

Hur som helst, inte konstigt att betygen i de standardiserade testerna bara faller och faller, då man över huvud taget inte tar hänsyn till ungdomarnas nya vardag. Vad som ytterligare förvärrar det är att ungarna tidigt förstår att det inte är utbildningen som spelar störst roll vad gäller möjligheterna för jobb, och finner studierna än mer meningslösa. Lägger manbara tillräckligt med tid på sitt intresse kan man tjäna pengar på det, oavsett vad det är. Skolan i sig är bara en distraktion.

Categories: Skola